Solbullar

Den godaste bullen som finns. Mjuk saftig vetebulle fylld med hemgjord vaniljkräm och doppad i socker. Den här är också bakad med metoden Tanzghong.

Jag älskar solbullar. Nej, men ni förstår inte. Jag ÄLSKAR solbullar. Så mycket att det kanske skulle vara det jag skulle välja som sista måltid om nöden det krävde av mig. Jag har tidigare bara bakat vetebullar med inbakad vaniljkräm, men så här, där den syns i mitten, är ju ännu vackrare.

Till de här bullarna så testade jag också en ny metod för att göra vetedeg. Det är en japansk teknik som heter Tanzhong. Min norska bloggkollega Elin är proffs på detta och den som gjort att jag fått upp ögonen för det. Hon har till och med skrivit en hel bok på ämnet. Receptet på degen nedan är i stort sett hennes, jag har dock valt att bara jäsa mina bullar en gång, för det tycker jag är smidigt.

Metoden går ut på att man först gör en seg klistrig massa av mjölk och mjöl som man kokar upp. Sen gör man degen med den. Det gör att man får in mer vätska i degen och det ska ge saftigare bullar som också håller sig saftigare längre. Degen måste ältas väldigt länge och du måste ha en köksmaskin, annars kommer du aldrig att få till det.

Jag trodde att det skulle vara väldigt mycket krångligare att baka med den här  metoden, men det var det faktiskt inte. Bara en enkelt steg innan man tjoffar ihop allting.

Du får en väldigt smidig deg. Jag upplever att den är lite lite klistrigare än min vanliga vetedeg, men jag hade också ganska mjukt smör i, om man kör med kallt smör så går det nog lättare. Om jag skulle ha kavlat den här degen så hade jag nog behövt kyla den en stund för att kunna kavla den. Men bullarna blev magiskt goda!